9 Må dess morgonstjärnor aldrig tändas.Förgäves må den vänta på ljuset,aldrig se gryningen slå upp sina ögon,
10 för att den inte stängde moderlivets port,inte dolde plågan för min syn.
11 Varför dog jag inte när jag föddes,genast då jag kom till världen?
12 Varför fanns en famn som tog emot migoch bröst som jag fick dia?
16 Varför blev jag inte som ett nergrävt foster,som barnen som aldrig fick se ljuset?
13 Då skulle jag nu ligga i ro,sova en ostörd sömn
14 i sällskap med kungar och rådsherrar,med dem som byggde upp förödda städer,