1 Nu skrattar de åt mig,dessa som är yngre än jagoch vars fäder jag skulle ha ratatsom vallhundar åt mina får.
2 Deras styrka hade jag ingen glädje av,de saknade manlig kraft.
3 [---]
4 De plockar saltört bland snåren,ginstens rötter är deras föda.
5 De drivs bort från mänsklig gemenskap,och man skriker efter dem som efter tjuvar.
6 I dystra raviner håller de till,i jordkulor och klippskrevor.