5 De drivs bort från mänsklig gemenskap,och man skriker efter dem som efter tjuvar.
6 I dystra raviner håller de till,i jordkulor och klippskrevor.
7 Från snåren hörs deras tjut,under tistelstånden skockas de,
8 dessa dårar och ärelösasom jagats ut ur landet.
9 Nu har jag blivit en visa för dem,utsatt för skämt och hån.
10 De föraktar mig och undviker mig,de spottar mig rakt i ansiktet.
11 Gud har lossat min bågsträng och knäckt mig,därför kastar de alla hänsyn.