26 När jag såg solen i dess glans,såg månen skrida fram i prakt,
27 lät jag mig då i hemlighet dårastill att hylla dem och kasta kyssar?
28 Också det hade varit ett brott som förtjänar straff,det vore att förneka Gud i höjden.
29 Gladdes jag någonsin åt min fiendes fall,triumferade jag när olyckan slog honom?
30 Nej, aldrig lät jag min tunga syndagenom att nedkalla död över honom.
31 Mitt husfolk brukade säga:»Han har aldrig låtit oss sakna kött att äta.«
32 Ingen främling behövde sova på gatan,min dörr stod öppen för vandraren.