29 Gladdes jag någonsin åt min fiendes fall,triumferade jag när olyckan slog honom?
30 Nej, aldrig lät jag min tunga syndagenom att nedkalla död över honom.
31 Mitt husfolk brukade säga:»Han har aldrig låtit oss sakna kött att äta.«
32 Ingen främling behövde sova på gatan,min dörr stod öppen för vandraren.
33 Sökte jag någonsin som andra dölja mina brottoch gömma mina synder
34 av fruktan för folkhopenoch rädsla för släktingars förakt,så att jag teg och inte tordes gå ut?
35 O att det fanns någon som hörde mig!Jag har sagt mitt. Må den Väldige svara!Om min motpart skriver ner sin anklagelse