3 Själv har du visat många till rätta,du gav styrka åt kraftlösa armar,
4 dina ord höll den vacklande uppe,du gav stadga åt skälvande knän.
5 Men nu när du själv drabbas orkar du inte,när det träffar dig själv blir du rädd.
6 Ger din gudsfruktan ingen tillförsikt,din oförvitlighet inget hopp?
7 Tänk efter! När gick en oskyldig under,var gick en rättrådig förlorad?
8 Detta har jag sett: de som plöjer ondskaoch sår ofärd, de får skörda det.
9 De går under när Gud andas på dem,förintas av hans vredes fnysning.