4 När jag har lagt mig tänker jag:»Är det inte snart dags att gå upp?«Kvällen kommer,och jag är full av oro till gryningen.
5 Min kropp är täckt av mask och skorv,huden spricker och flyter av var.
6 Mina dagar flög snabbare än vävarens skyttel,i hopplöshet har de slutat.
7 Minns att mitt liv är en vindfläkt,aldrig mer får jag uppleva glädje.
8 Den som ser mig nu skall aldrig se mig mer,när din blick söker mig är jag borta.
9 Molnet löses upp och försvinner,den som går ner i dödsriket kommer inte åter,
10 aldrig kommer han hem igen,hans plats känner inte till honom mer.