7 Minns att mitt liv är en vindfläkt,aldrig mer får jag uppleva glädje.
8 Den som ser mig nu skall aldrig se mig mer,när din blick söker mig är jag borta.
9 Molnet löses upp och försvinner,den som går ner i dödsriket kommer inte åter,
10 aldrig kommer han hem igen,hans plats känner inte till honom mer.
11 Därför lägger jag inte band på mig,jag vill ge ord åt min smärta,klaga i min bittra förtvivlan.
12 Är jag kanske Havet eller Draken,eftersom du låter bevaka mig?
13 Om jag tänker: »Det lättar när jag lagt mig,sömnen skall lindra min sorg«,