9 Molnet löses upp och försvinner,den som går ner i dödsriket kommer inte åter,
10 aldrig kommer han hem igen,hans plats känner inte till honom mer.
11 Därför lägger jag inte band på mig,jag vill ge ord åt min smärta,klaga i min bittra förtvivlan.
12 Är jag kanske Havet eller Draken,eftersom du låter bevaka mig?
13 Om jag tänker: »Det lättar när jag lagt mig,sömnen skall lindra min sorg«,
14 då skrämmer du mig med drömmar,förfärar mig med syner,
15 så att jag hellre vill kvävas.Hellre döden än denna plåga!