14 Hans tillförsikt är en sommartråd,hans förtröstan som spindelväv.
15 Stöder han sig mot den faller han,håller han sig i den störtar han omkull.
16 Han är ett lummigt träd i solen,grenarna sträcker sig ut över trädgården,
17 rötterna flätar sig in i röset,söker fäste bland stenarna.
18 Men när trädet tas bortförnekas det av platsen där det stått:»Jag har aldrig sett dig.«
19 Det är dömt att ruttna bort,ett annat träd skjuter upp ur jorden.
20 Gud förkastar inte en oförvitlig,han skänker inte de onda sitt stöd.