27 Om jag tänkte: »Nu glömmer jag min sorg,jag ändrar uppsyn och ser glad ut«,
28 skulle jag ändå frukta allt jag måste lida.Jag vet att du aldrig frikänner mig.
29 När jag ändå förklaras skyldig,vad tjänar det till att jag anstränger mig?
30 Om jag också tvättar mig med snö,skrubbar mina händer i lut,
31 doppar du mig i dyn,så att mina kläder vämjes vid mig.
32 Inte kan en människa som jag svara honom,så att vi båda kunde mötas i rätten.
33 Om ändå en medlare fanns mellan oss,som vi båda måste böja oss för!