25 När Petrus var på väg in mötte honom Cornelius som föll ner för hans fötter i vördnad.
26 Men Petrus reste honom upp och sa: "Ställ dig upp. Även jag är en människa."
27 Och under samtal med Cornelius gick han in och fann många samlade.
28 Han sa till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka någon från ett annat folk. Men Gud har visat mig att jag inte ska kalla någon människa ohelig eller oren.
29 Därför kom jag också utan att tveka när ni sände bud efter mig. Nu undrar jag varför ni har bett mig komma hit?"
30 Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan vid den här tiden, femtontiden, var jag i bön här hemma när plötsligt en man i skinande kläder stod framför mig
31 och sa: 'Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor.