1 Några män kom ner från Judeen och började undervisa bröderna: ”Om ni inte låter omskära er enligt Mose sed kan ni inte bli frälsta.”
2 Men Paulus och Barnabas kom i dispyt och häftig diskussion med dem. Bröderna beslöt då att dessa två och ytterligare några skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att utreda stridsfrågan.
3 Så de blev utsända av församlingen och for genom Fenikien och Samarien. Där redogjorde de för hedningarnas omvändelse och väckte stor glädje bland alla bröderna.
4 Vid sin ankomst till Jerusalem välkomnades de av församlingen och av apostlarna och de äldste, till vilka de berättade allt vad Gud hade gjort med dem.
5 Men några troende som tillhörde fariseernas parti steg fram och sa: ”Det är nödvändigt att omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Mose lag.”
6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.
7 Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sa: "Ni män, bröder, ni vet att Gud redan i ett tidigt skede gjorde det valet bland er, att genom min mun skulle hednafolken få höra evangeliets ord och komma till tro.
8 Och Gud som känner hjärtat har godtagit dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss.
9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, då han genom tron renat deras hjärtan.
10 Varför frestar ni då Gud genom att på lärjungarnas axlar lägga ett ok som varken våra fäder eller vi själva förmått bära?
11 Nej, vi tror att vi såväl som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd."
12 Då tystnade alla, och man lyssnade på Barnabas och Paulus som berättade om alla de tecken och under som Gud hade utfört genom dem bland hednafolken.
13 När de hade talat klart tog Jakob till orda: "Ni män, bröder, lyssna på mig.
14 Simeon har berättat hur Gud först såg till att bland hednafolken få ett folk för sitt namn.
15 Och det är i enlighet med profeternas ord, som det står skrivet:
16 Jag ska därefter vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Jag ska bygga upp dess ruiner och resa den igen,
17 så att alla andra människor ska söka Herren, alla folk över vilka mitt namn har utropats. Så säger Herren, som gör detta,
18 det som är känt från evighet.
19 Därför är det min uppfattning att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud.
20 Men vi ska skriva till dem att de ska undvika sådant som orenats genom avgudadyrkan, och otukt, och kött av kvävda djur, och blod.
21 För Mose har i varje stad sedan urgammal tid haft sina förkunnare då han föreläses i synagogorna varje sabbat."
22 Då beslöt apostlarna och de äldste med hela församlingen att utse några av deras män och sända dem till Antiochia med Paulus och Barnabas. De valde Judas som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna.
23 De fick med sig följande skrivelse: "Från apostlarna och de äldste, era bröder. Till de bröder i Antiochia och Syrien och Kilikien som är av hednisk härkomst. Vi hälsar er.
24 Vi har hört att några som kommit från oss har oroat och förvirrat era själar med sitt tal. Men vi har inte gett dem något uppdrag.
25 Vi har därför enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er med våra kära bröder Barnabas och Paulus,
26 som har riskerat livet för vår Herre Jesu Kristi namn.
27 Vi har alltså sänt Judas och Silas, och de ska muntligen framföra samma budskap.
28 Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga någon börda på er förutom detta nödvändiga:
29 Ni ska undvika kött som offrats åt avgudar, och blod, och kött av kvävda djur, och otukt. Om ni håller er ifrån sådant handlar ni rätt. Allt gott."
30 Så sändes de i väg och kom ner till Antiochia där de kallade samman alla och överlämnade brevet.
31 Bröderna läste det och gladdes över det uppmuntrande beskedet.
32 Judas och Silas, som även själva var profeter, uppmuntrade och styrkte bröderna med ett långt tal.
33 Och sedan de hade varit där en tid sändes de tillbaka med en fridshälsning från bröderna till dem som hade sänt ut dem.
35 Men Paulus och Barnabas stannade i Antiochia där de med många andra undervisade och förkunnade Herrens ord.
36 Efter några dagar sa Paulus till Barnabas: "Låt oss återvända och besöka bröderna i alla de städer där vi har förkunnat Herrens ord, och se hur de har det."
37 Barnabas ville även ta med Johannes som kallades Markus.
38 Men Paulus hävdade bestämt att man inte skulle ta med sig den som hade övergett dem i Pamfylien och inte deltagit i arbetet med dem.
39 Och det blev en så het ordväxling att de skildes åt. Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern.
40 Paulus däremot utsåg Silas, och gav sig av efter att bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd.
41 Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna.