Apostlagärningarna 4 SB

Petrus och Johannes inför Högsta rådet

1 Medan Petrus och Johannes talade till folket kom prästerna, tempelkommendanten och saddukeerna emot dem.

2 De var mycket irriterade över att de undervisade folket och förkunnade i Jesus uppståndelsen från de döda.

3 De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag eftersom det redan var kväll.

4 Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.

5 Nästa dag samlades Högsta rådet och de äldste och de skriftlärda i Jerusalem,

6 vidare översteprästen Hannas liksom Kajafas, Johannes och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt.

7 De förde fram apostlarna och förhöret började: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?"

8 Fylld av den helige Ande svarade då Petrus: "Ni folkets rådsherrar och äldste,

9 om vi i dag förhörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han har blivit botad,

10 då ska ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i Jesu Kristi nasaréns namn, honom som ni korsfäste och som Gud uppväckte från de döda.

11 Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare föraktade men som blev en hörnsten.

12 Och frälsningen finns inte hos någon annan. För det finns inget annat namn under himlen som getts åt människor genom vilket vi måste bli frälsta."

13 När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var outbildade lekmän blev de förvånade. Men de kände till att de hade varit med Jesus.

14 Och när de såg mannen som blivit botad stå där tillsammans med dem blev de svarslösa.

15 Men de befallde dem att lämna rådssalen och överlade med varandra.

16 De sa: "Vad ska vi ta oss till med dessa män? Att ett tydligt tecken har skett genom dem är uppenbart för alla i Jerusalem och det går inte att förneka.

17 Men för att detta inte ska spridas än mer bland folket måste vi varna dem att inte mer tala till någon i det namnet."

18 De kallade in dem och förbjöd dem att på något sätt tala eller undervisa i Jesu namn.

19 Men Petrus och Johannes svarade dem: "Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud,

20 för vi kan inte låta bli att berätta om vad vi har sett och hört."

21 Men de hotade dem åter och lät dem sedan gå, då de på grund av folket inte kunde finna ut något straff för dem, eftersom alla prisade Gud för det som hade hänt.

22 Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år.

Bön i förföljelsetid

23 Efter att de hade frigetts gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem.

24 När de hade hört det sa de högt till Gud i enighet: "Härskare, du har gjort himmel och jord och hav och allt som finns där.

25 Du har sagt genom den helige Ande som talade genom vår fader David, din tjänare: Varför upprördes hedningarna? Och varför anstiftade folken meningslösa planer?

26 Jordens kungar trädde fram, och furstarna förenade sig mot Herren och mot hans Kristus.

27 För både Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels folk förenade sig verkligen i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort.

28 Detta för att utföra vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt skulle ske.

29 Och Herre, se nu hur de hotar oss och låt dina tjänare frimodigt förkunna ditt ord

30 genom att du sträcker ut din hand till helande och låter tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

31 När de hade avslutat sin bön skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den helige Ande och förkunnade frimodigt Guds ord.

Allt gemensamt

32 Hela skaran av troende var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något han ägde som sitt utan de hade allt gemensamt.

33 Och med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse. Stor nåd var över dem alla.

34 Ingen av dem led någon nöd, för alla som ägde mark eller hus sålde dem och bar fram pengarna för det sålda

35 och lade dem vid apostlarnas fötter. Det blev utdelat åt var och en efter behov.

36 Även Josef, en levit från Cypern och av apostlarna kallad Barnabas - det betyder Tröstens son -

37 ägde en åker. Den sålde han och kom med pengarna och lade dem vid apostlarnas fötter.

Kapitel

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28