1 Agrippa sa till Paulus: "Du har min tillåtelse att tala för din sak." Då lyfte Paulus handen och började tala till sitt försvar:
2 "Kung Agrippa, jag är verkligen glad att jag i dag får försvara mig inför dig mot allt som judarna anklagar mig för,
3 särskilt då du så väl känner till judarnas alla seder och kontroverser. Jag ber dig därför lyssna på mig med tålamod.
4 Alla judar vet hur jag levt mitt liv allt ifrån början av min ungdom, bland mitt folk och i Jerusalem.
5 De känner mig sedan länge, om de vill kan de vittna om det, att jag levt som farisé enligt den strängaste riktningen i vår gudsdyrkan.
6 Och här står jag nu anklagad för hoppet om det löfte som Gud gav våra fäder,
7 det som vårt folks tolv stammar hoppas nå fram till medan de oupphörligt tjänar Gud natt och dag. Det är för detta hopp, kung Agrippa, som jag anklagas av judarna.
8 Varför anses det omöjligt bland er att Gud uppväcker döda?
9 Jag menade själv att det var min plikt att med alla medel bekämpa Jesu, nasaréns, namn,
10 vilket jag också gjorde i Jerusalem. Med fullmakt från översteprästerna spärrade jag in många av de heliga i fängelse. Och när de skulle avrättas röstade jag för det.
11 Och i alla synagogor straffade jag dem ofta och försökte tvinga dem att häda. I mitt våldsamma ursinne förföljde jag dem även i städer utomlands.
12 I detta ärende reste jag till Damaskus med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag.
13 Mitt på dagen under resan, kung Agrippa, fick jag se ett ljus från himlen, starkare än solen. Det kringstrålade mig och dem som följde mig.
14 Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sa till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det är svårt för dig att sparka mot oxpikar.'
15 Jag sa: 'Vem är du, herre?' Och Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.
16 Men res dig, stå upp. För jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig.
17 Jag ska rädda dig från ditt folk och från hednafolken till vilka jag sänder dig.
18 Du ska öppna deras ögon så att de vänder sig från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att genom tron på mig deras synder blir förlåtna och de får en plats bland dem som är helgade.'
19 Därför, kung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen,
20 utan jag har sagt först i Damaskus, och sedan i Jerusalem och hela Judeen, och ute bland hednafolken, att de ska omvända sig och vända åter till Gud och utföra gärningar som är värdiga omvändelsen.
21 Av den orsaken grep judarna mig i templet och försökte mörda mig.
22 Med den hjälp jag har fått från Gud står jag än i dag som vittne inför både hög och låg. Jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske:
23 att Kristus måste lida och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljus både för vårt folk och för hednafolken."
24 Men vid denna punkt i sitt försvarstal ropade Festus: "Du är tokig, Paulus! Din stora lärdom gör dig galen."
25 Paulus svarade: "Jag är inte tokig, högt ärade Festus. Jag talar sanna och sansade ord.
26 Kungen är ju insatt i detta och därför talar jag frimodigt till honom. För jag kan bara inte tro att det här är främmande för honom, det har ju inte inträffat i någon avkrok.
27 Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror."
28 Agrippa svarade Paulus: "Försöker du övertala mig så snabbt att bli kristen?"
29 Paulus svarade: "Snabbt eller långsamt, jag ber till Gud att inte bara du utan att alla som i dag lyssnar på mig blev sådana som jag, frånsett dessa bojor."
30 Kungen reste sig, likaså ståthållaren och Berenike och de andra som satt där.
31 Och när de drog sig tillbaka sa de till varandra: "Den mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse."
32 Och Agrippa sa till Festus: "Den mannen hade kunnat friges om han inte hade vädjat till kejsaren."