1 Men en man vid namn Ananias sålde med sin hustru Sapfeira en egendom.
2 Med sin hustrus vetskap behöll han en del av pengarna för sig själv och kom med resten och lade vid apostlarnas fötter.
3 Då sa Petrus: "Ananias, varför har Satan kunnat fylla ditt hjärta så att du ljög mot den helige Ande och behöll en del av pengarna för marken?
4 Var den inte din så länge du hade den kvar? Och var inte pengarna dina när den var såld? Varför beslöt du då detta i ditt hjärta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud."
5 När Ananias hörde de orden föll han ner och dog. Stor fruktan kom över alla som hörde det.
6 De yngre männen reste sig, svepte honom och bar bort och begravde honom.
7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru in ovetande om vad som hade hänt.
8 Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det priset?" Hon svarade: "Ja, för det priset."
9 Men Petrus sa: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Lyssna, deras fotsteg som har begravt din man kan höras vid dörren. Och nu ska de bära bort dig."
10 I samma ögonblick föll hon död ner vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man.
11 Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla som hörde om denna händelse.
12 Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket. Och de var alla enigt tillsammans i Salomos pelarhall.
13 Ingen annan vågade ansluta sig till dem, men de var högt aktade av folket.
14 Och det blev alltfler troende på Herren, skaror av både män och kvinnor,
15 så att man även bar ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi.
16 Även från städerna kring Jerusalem kom det en hel mängd som förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.
17 Översteprästen och alla hans anhängare från saddukeernas parti fylldes av ilska och avund,
18 och grep apostlarna och satte dem i allmänt fängelse.
19 Men en Herrens ängel öppnade på natten fängelsets portar och förde ut dem och sa:
20 "Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt som rör detta livets ord."
21 De lyssnade och gick vid gryningen till templet och undervisade. Då översteprästen och hans närmaste män anlände kallade de samman Högsta rådet, hela äldstekåren av Israels söner, och sände bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas.
22 Men när rättstjänarna kom kunde de inte finna dem i fängelset utan återvände och rapporterade:
23 "Vi fann fängelset vara ordentligt låst och vakterna stående vid dörrarna, men då vi öppnade var ingen där."
24 När tempelkommendanten och översteprästerna hörde det blev de ytterst förbryllade över saken och undrade vad detta kunde betyda.
25 Men då kom någon och rapporterade: "Lyssna, männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket."
26 Då gick tempelkommendanten och rättstjänarna dit och förde bort dem, men utan våld eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.
27 Då de hade hämtat dem ställdes de inför Högsta rådet, och översteprästen började förhöra dem:
28 "Förbjöd vi er inte allvarligt att undervisa i det namnet? Likväl har ni fyllt Jerusalem med er lära och försöker lägga den där mannens blod på oss."
29 Men Petrus och apostlarna svarade: "Vi måste lyda Gud mer än människor.
30 Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hade mördat genom att hänga upp på trä.
31 Honom har Gud upphöjt till furste och frälsare på sin högra sida, för att ge omvändelse åt Israel och syndernas förlåtelse.
32 Vi är vittnen till detta, och även den helige Ande som Gud har skänkt åt dem som lyder honom."
33 När de hörde detta blev de ursinniga och rådslog om att döda dem.
34 Men då reste sig en farisé i Högsta rådet, en laglärare vid namn Gamaliel, högt respekterad av allt folket. Han begärde att man skulle föra ut männen ett ögonblick.
35 Sedan sa han till dem: "Israeliske män, tänk efter noga vad ni ämnar göra med dessa män.
36 För en tid sedan framträdde Theudas och gav sig ut för att vara något och omkring fyra hundra män slöt sig till honom. Men han dödades och alla som trodde på honom skingrades och allt gick om intet.
37 Efter honom, vid tiden för skattskrivningen, framträdde Judas från Galileen och fick folk med sig att begå uppror. Men även han miste livet och alla som följde honom skingrades.
38 Därför uppmanar jag er nu: håll er ifrån dessa män och låt dem gå. För om detta är människors verk och påhitt så kommer det att rinna ut i sanden.
39 Men är det av Gud kan ni aldrig besegra dem. Ni kan till och med finna att ni strider mot Gud." De höll med honom
40 och kallade in apostlarna, lät prygla dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan fick de gå.
41 Apostlarna lämnade Högsta rådet, glada över att de hade betraktats värdiga att lida förakt för Namnets skull.
42 Både i templet och hemma fortsatte de att dagligen undervisa och förkunna evangelium om Kristus Jesus.