1 Fem dagar senare kom översteprästen Ananias dit ner med några äldste och advokaten Tertullus, och de framförde inför ståthållaren sin sak mot Paulus.
2-3 Då Paulus tillkallats inledde Tertullus sitt anklagelsetal: "Högt ärade Felix, att vi tack vare dig fått åtnjuta fred och att detta folk genom dina reformer överallt och på alla sätt har fått det avsevärt bättre, det välkomnar vi med största tacksamhet.
4 Men för att inte längre uppehålla dig ber jag dig visa överseende och lyssna på oss några ögonblick.
5 Det har nämligen visat sig att den här mannen är en pestböld som uppviglar alla judar i hela världen. Och så är han ledare för nasareernas sekt.
6 Han har till och med försökt vanhelga templet, men vi grep honom.
8 När du själv förhör honom ska du få klarhet i allt som vi anklagar honom för."
9 Även judarna angrep honom och menade att det förhöll sig så.
10 Paulus började tala efter att ståthållaren gett honom tecken: "Jag vet att du i många år har varit domare över detta folk, därför är det med tillförsikt jag försvarar min sak.
11 Du kan få bekräftat att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbe.
12 Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig tvista med någon eller orsaka tumult bland folket.
13 Inte heller förmår de bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.
14 Men det bekänner jag för dig att jag utifrån Vägen, som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud genom att tro på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna.
15 Jag, liksom mina anklagare, har samma hopp till Gud, att både rättfärdiga och orättfärdiga ska uppstå en gång.
16 Av det skälet strävar jag efter att alltid ha ett rent samvete inför Gud och människor.
17 Efter flera år har jag nu återvänt för att överlämna gåvor åt mitt folk och för att offra.
18 Det var då de fann mig i templet efter att jag renat mig, utan vare sig folkmassa eller tumult.
19 Men några judar från Asien fanns där, de borde vara närvarande här inför dig och anklaga mig om de hade sak mot mig.
20 Eller låt männen här berätta vilket brott de anförde när jag stod inför Högsta rådet,
21 om det inte var för just det som jag ropade när jag stod ibland dem: 'Det är med anledning av de dödas uppståndelse som jag i dag står anklagad inför er'."
22 Felix, som hade ingående kunskap om Vägen, ajournerade rättegången och sa: "När kommendanten Lysias kommer ner hit ska jag avgöra målet."
23 Han gav order till officeren att hålla Paulus under lätt bevakning och inte hindra någon av hans vänner från att bistå honom.
24 Några dagar senare kom Felix med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus och hörde honom tala om tron på Kristus Jesus.
25 Men då Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen blev Felix förskräckt och sa: "Du kan gå nu. Men vid lämpligt tillfälle låter jag hämta dig."
26 Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda muta åt honom. Av det skälet lät han ofta hämta honom för samtal.
27 När två år hade gått efterträddes Felix av Porcius Festus. Och eftersom Felix önskade visa judarna välvilja kvarhöll han Paulus i fängelset.