1 Efter vår räddning fick vi veta att ön hette Malta.
2 De infödda visade oss en osedvanlig vänlighet, för eftersom det börjat regna och var kallt tände de en eld och tog sig an oss alla.
3 Paulus hade samlat ett fång kvistar, och då han lade det på elden kröp en giftorm fram på grund av hettan och högg sig fast i hans hand.
4 När de infödda såg ormen hänga vid hans hand sa de till varandra: "Den där mannen är helt säkert en mördare. Han har räddats från havet, men Rättvisan tillät honom inte att få leva."
5 Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada.
6 De väntade nu att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. Efter att de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom tvärvände de och sa att han var en gud.
7 I närheten av denna plats fanns det gårdar som tillhörde Publius, den främste på ön. Han välkomnade oss vänligt och vi var hans gäster i tre dagar.
8 Och det hände sig att Publius far låg plågad av feberanfall och dysenteri. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom.
9 Efter den händelsen kom även de andra sjuka på ön dit och blev botade.
10 De visade oss heder och uppskattning på många sätt, och när vi skulle avsegla försåg de oss med vad vi behövde.
11 Efter tre månader avseglade vi med ett skepp från Alexandria. Det hade övervintrat vid ön och hade Tvillingarna som galjonsbild.
12 Vi lade till vid Syrakusa och låg där i tre dagar.
13 Därifrån lättade vi ankar och kom till Regium. En dag senare fick vi sydlig vind och kom efter två dagar till Puteoli.
14 Där fann vi bröder som bad oss stanna hos dem i sju dagar. Och det var så vi kom till Rom.
15 Bröderna där hade fått besked om oss och kom ända ut till Forum Appii och Tres Tabernae för att möta oss. När Paulus fick se dem tackade han Gud och fick nytt mod.
16 Då vi hade kommit till Rom fick Paulus tillåtelse att bo för sig själv med den soldat som bevakade honom.
17 Tre dagar senare sammankallade Paulus de ledande bland judarna. När de var samlade sa han: "Ni män, bröder, fastän jag inte har gjort något emot vårt folk eller våra seder från fäderna blev jag fängslad i Jerusalem och överlämnad åt romarna.
18 Efter att de förhört mig ville de frige mig eftersom det inte fanns någon grund för dödsstraff mot mig.
19 Men då judarna protesterade blev jag tvungen att vädja till kejsaren, fast inte för att anklaga mitt eget folk.
20 Det är därför jag bett att få träffa er och tala med er eftersom det är för Israels hopp som jag bär dessa bojor."
21 De svarade: "Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, inte heller har någon av de bröder som kommit hit berättat eller sagt något klandervärt om dig.
22 Men vi vill gärna höra hur dina tankar går, för vi vet att den här sekten möter motstånd överallt."
23 De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler dit där han bodde. Han förklarade för dem och vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Detta pågick från morgon till kväll.
24 Några blev övertygade av hans ord, men andra trodde inte.
25 Oeniga bröt de upp efter att Paulus lagt till detta ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder
26 när han sa: Gå till detta folk och säg: Ni ska lyssna och lyssna men ingenting förstå, ni ska se och se men ingenting uppfatta.
27 För detta folks hjärta har blivit tillslutet. De lyssnar illa med sina öron och de sluter sina ögon. Så sker för att de inte ska se med ögonen, lyssna med öronen och förstå med hjärtat och vända om och bli botade av mig.
28 Därför ska ni veta att denna Guds frälsning har blivit sänd till hednafolken. Och de kommer att lyssna."
30 Paulus bodde i två hela år i egen hyrd bostad och välkomnade alla som besökte honom.
31 Han förkunnade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus Kristus utan att bli hindrad.