1 Paulus fäste blicken på Högsta rådet och sa: "Ni män, bröder, jag har levt inför Gud med allt gott samvete intill denna dag."
2 Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid att slå Paulus på munnen.
3 Då sa Paulus till honom: "Gud ska slå dig, du vitkalkade vägg. Du sitter här för att döma mig efter lagen och så befaller du mot lagen att de ska slå mig."
4 Men de som stod bredvid sa: "Förolämpar du Guds överstepräst!"
5 Paulus svarade: "Bröder, jag visste inte att han var överstepräst. Det står ju skrivet: Tala inte ont om en ledare för ditt folk."
6 Då Paulus visste att en grupp bestod av saddukeer och en annan av fariseer ropade han i Högsta rådet: "Ni män, bröder, jag är farisé och son till fariseer. Det är för hoppet om de dödas uppståndelse jag står inför rätta!"
7 När han sa så utbröt en dispyt mellan fariseerna och saddukeerna, och samlingen delade sig i två läger.
8 Saddukeerna förnekar nämligen att det finns någon uppståndelse eller någon ängel eller ande, medan fariseerna bekänner sig till allt detta.
9 Det blev ett väldigt oväsende, och några skriftlärda som hörde till fariseernas parti reste sig och hävdade med eftertryck: "Vi kan inte se att den här mannen har gjort något ont. Tänk om en ande har talat till honom, eller en ängel!"
10 Dispyten blev så häftig att kommendanten var rädd att de skulle slita Paulus i stycken. Så han gav order om att vaktstyrkan skulle gå ner och med våld ta honom ifrån dem och föra honom till kasernen.
11 Men följande natt stod Herren vid hans sida och sa: "Lugn, var inte rädd, för så som du har vittnat för min sak i Jerusalem måste du även vittna i Rom.”
12 Nästa morgon formerade sig judarna och band sig vid en förbannelse att varken äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus.
13 Det var mer än fyrtio som hade sammansvurit sig,
14 och de gick till översteprästerna och de äldste och sa: "Vi har bundit oss vid en förbannelse att inget smaka förrän vi har dödat Paulus.
15 Därför ska nu ni och Högsta rådet begära av kommendanten att han sänder ner honom till er. Gör det under förevändning att ni ingående avser undersöka hans sak. Vi ska stå beredda att döda honom innan han kommer fram."
16 Men Paulus systerson fick höra talas om bakhållet och kom till kasernen och gick in och berättade det för Paulus.
17 Paulus kallade till sig en av officerarna och sa: "Ta den här unge mannen till kommendanten, för han har något att säga honom."
18 Så han förde honom till kommendanten och sa: "Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig. Han har något att säga dig."
19 Kommendanten tog honom vid handen och gick avsides och frågade: "Vad har du att säga mig?"
20 Han svarade: "Judarna har kommit överens om att be dig sända ner Paulus till Högsta rådet i morgon under förevändning att utreda hans sak närmare.
21 Men gå inte med på det, för mer än fyrtio av dem ligger i bakhåll för honom och har bundit sig vid en förbannelse att varken äta eller dricka förrän de har dödat honom. Nu står de beredda och väntar bara på att du ska godkänna det hela."
22 Kommendanten lät den unge mannen gå efter uppmaning att inte berätta för någon om den information han hade fått.
23 Han kallade till sig två av sina officerare och sa: "Håll tvåhundra soldater redo att i kväll vid niotiden gå till Caesarea med sjuttio ryttare och tvåhundra lätt beväpnade män.
24 Förse också Paulus med ett riddjur att sitta på och för honom helt oskadd till ståthållaren Felix."
25 Han skrev ett brev med följande lydelse:
26 "Claudius Lysias, till den högt ärade ståthållaren Felix.
27 Den här mannen blev gripen av judarna och de var nära att döda honom när jag med min trupp räddade honom, då jag fått kännedom om att han var romersk medborgare.
28 Eftersom jag ville veta varför de anklagade honom förde jag ner honom till deras Högsta råd.
29 Jag fann att anklagelserna mot honom gällde frågor kring deras lag, men ingen beskyllning för något som förtjänade dödsstraff eller fängelse.
30 Men då jag har blivit underrättad om en sammansvärjning mot honom sänder jag honom omedelbart till dig. Jag har även ålagt hans anklagare att föra deras talan mot honom inför dig."
31 Soldaterna tog då enligt sina order med sig Paulus och förde honom under natten till Antipatris.
32 Nästa dag återvände de till kasernen och lät ryttarna fara vidare med honom.
33 När dessa kom till Caesarea lämnade de fram brevet till ståthållaren och förde fram Paulus inför honom.
34 Felix läste brevet och frågade från vilken provins han var. Och då han fick veta att han var från Kilikien
35 sa han: "Jag ska lyssna noga till ditt ärende när även dina anklagare har kommit." Och han gav order att Paulus skulle stå under bevakning i Herodes palats.