10 Dispyten blev så häftig att kommendanten var rädd att de skulle slita Paulus i stycken. Så han gav order om att vaktstyrkan skulle gå ner och med våld ta honom ifrån dem och föra honom till kasernen.
11 Men följande natt stod Herren vid hans sida och sa: "Lugn, var inte rädd, för så som du har vittnat för min sak i Jerusalem måste du även vittna i Rom.”
12 Nästa morgon formerade sig judarna och band sig vid en förbannelse att varken äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus.
13 Det var mer än fyrtio som hade sammansvurit sig,
14 och de gick till översteprästerna och de äldste och sa: "Vi har bundit oss vid en förbannelse att inget smaka förrän vi har dödat Paulus.
15 Därför ska nu ni och Högsta rådet begära av kommendanten att han sänder ner honom till er. Gör det under förevändning att ni ingående avser undersöka hans sak. Vi ska stå beredda att döda honom innan han kommer fram."
16 Men Paulus systerson fick höra talas om bakhållet och kom till kasernen och gick in och berättade det för Paulus.