1 Efter vår räddning fick vi veta att ön hette Malta.
2 De infödda visade oss en osedvanlig vänlighet, för eftersom det börjat regna och var kallt tände de en eld och tog sig an oss alla.
3 Paulus hade samlat ett fång kvistar, och då han lade det på elden kröp en giftorm fram på grund av hettan och högg sig fast i hans hand.
4 När de infödda såg ormen hänga vid hans hand sa de till varandra: "Den där mannen är helt säkert en mördare. Han har räddats från havet, men Rättvisan tillät honom inte att få leva."
5 Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada.
6 De väntade nu att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. Efter att de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom tvärvände de och sa att han var en gud.
7 I närheten av denna plats fanns det gårdar som tillhörde Publius, den främste på ön. Han välkomnade oss vänligt och vi var hans gäster i tre dagar.