38 Det var Mose som där i församlingen i öknen var med både ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder. Han tog emot levande ord för att ge till oss.
39 Våra fäder ville inte lyda honom utan avvisade honom och återvände i sina hjärtan till Egypten.
40 De sa till Aron: Gör gudar åt oss som kan gå framför oss, för vi begriper inte vad som har hänt den där Mose som förde oss ut ur Egypten.
41 Och de dagarna gjorde de en kalv och bar fram offer till avguden och firade i glädje över sina händers verk.
42 Då vände sig Gud ifrån dem och överlämnade dem till att dyrka himlens här, som det står skrivet i profeternas bok: Ni av Israels folk, bar ni fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen?
43 Ni bar med er Moloks tält och er gud Romfas stjärna, de bilder ni gjorde för att tillbe. Men jag ska fördriva er bortom Babylon.
44 Våra fäder hade vittnesbördets tälthelgedom i öknen, inrättat så som den som talade med Mose hade befallt, nämligen efter den förebild som han fick se.