1 En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.«
2 Då sade han till dem: »När ni ber skall ni säga:Fader, låt ditt namn bli helgat.Låt ditt rike komma.
3 Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer.
4 Och förlåt oss våra synder,ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.Och utsätt oss inte för prövning.«
5 Han sade till dem: »Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd.
6 En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’
7 Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’
8 Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver.
9 Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas.
10 Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
11 Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk
12 eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg?
13 Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?«
14 En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade.
15 Men några sade: »Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.«
16 Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen.
17 Men han visste vad de hade i tankarna och sade: »Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus.
18 Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna.
19 Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom.
20 Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er.
21 När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred.
22 Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet.
23 Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
24 När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade.
25 När den så kommer och finner det städat och snyggt,
26 går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.«
27 När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: »Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.«
28 Men han svarade: »Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.«
29 När ännu mer folk strömmade till sade han till dem: »Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha ett tecken, men det skall inte få något annat än Jona-tecknet.
30 Ty liksom Jona blev ett tecken för folket i Nineve skall Människosonen bli det för detta släkte.
31 Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och bli deras dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo.
32 Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona.
33 Ingen tänder en lampa och ställer den i en vrå eller under sädesmåttet. Man sätter den på hållaren, så att de som kommer in ser ljuset.
34 Kroppens lampa är ögat. När ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det mörkt i din kropp.
35 Se alltså till att ljuset inom dig inte är mörker.
36 Om hela din kropp får ljus och ingen del ligger i mörker, så blir den helt och hållet ljus, som när en lampa låter sitt ljus falla på dig.«
37 Under detta tal bjöd en farisé honom hem till sig, och han följde med in och lade sig till bords.
38 Farisén blev förvånad över att han inte badade sig ren före måltiden,
39 men Herren sade till honom: »Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska.
40 Begriper ni inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan?
41 Nej, ge de fattiga vad som finns på era fat, så blir allt rent för er.
42 Ve er, fariseer, som ger tionde av mynta och vinruta och alla grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud. Ni skulle göra det ena utan att därför försumma det andra.
43 Ve er, fariseer, som älskar att sitta främst i synagogorna och bli hälsade på torgen.
44 Ve er, ni är som gravar som inte syns, och människorna märker inte när de trampar på dem.«
45 Då insköt en av de laglärda: »Mästare, det du säger är en förolämpning mot oss också.«
46 Han svarade: »Ve också er, ni laglärda. Ni lastar på människorna bördor som är svåra att bära och rör inte ett finger för att lätta på bördorna.
47 Ve er, som reser gravvårdar över profeterna, som era fäder dödade.
48 Så vittnar ni om vad era fäder gjort och visar att ni godtar det; de dödade profeterna och ni reser vårdar över dem.
49 Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända profeter och apostlar till dem, och några skall de döda och förfölja.
50 Därför skall detta släkte få betala för alla profeters blod som har utgjutits från världens skapelse,
51 alltifrån Abels blod ända till Sakarjas blod, som spilldes mellan altaret och tempelhuset. Ja, jag säger er: detta släkte skall få betala för det.
52 Ve er, ni laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville gå in har ni hindrat.«
53 När han gick därifrån ansattes han hårt av de skriftlärda och fariseerna, som ställde många besvärliga frågor
54 för att få honom att säga något som han kunde fällas för.