1 Han sade till sina lärjungar: »Det är oundvikligt att förförelserna kommer, men ve den genom vilken de kommer.
2 Det vore bättre för honom att ha sänkts i havet med en kvarnsten om halsen än att kunna förleda en enda av dessa små.
3 Ta er i akt!Om din broder gör orätt, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.
4 Även om han gör orätt mot dig sju gånger om dagen och sju gånger kommer tillbaka och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom.«
5 Apostlarna sade till Herren: »Ge oss större tro.«
6 Herren svarade: »Om ni hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där: Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.
7 Om ni har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger ni då till honom när han kommer hem från ägorna: Gå genast och slå dig ner vid bordet.
8 Nej, ni säger: Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka.
9 Inte får tjänaren något tack för att han gör vad han är ålagd.
10 På samma sätt med er: när ni har gjort allt som åligger er skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra.«
11 Under sin vandring mot Jerusalem följde han gränsen mellan Samarien och Galileen.
12 När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd
13 och ropade: »Jesus, mästare, förbarma dig över oss!«
14 Då sade han till dem: »Gå och visa upp er för prästerna!« Och medan de var på väg dit blev de rena.
15 En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud
16 och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier.
17 Jesus frågade: »Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra?
18 Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?«
19 Och han sade till mannen: »Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.«
20 Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: »Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon.
21 Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.«
22 Till lärjungarna sade han: »Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det.
23 Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem.
24 Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag.
25 Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte.
26 Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar.
27 Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla.
28 Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,
29 men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.
30 Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.
31 Den dagen får den som är uppe på taket och har sina tillhörigheter inne i huset inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på ägorna får inte vända tillbaka hem.
32 Kom ihåg Lots hustru.
33 Den som försöker bevara sitt liv skall mista det, men den som mister det skall rädda det.
34 Jag säger er: den natten ligger två män på samma bädd; den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar.
35 Två kvinnor mal tillsammans; den ena skall tas med och den andra skall lämnas kvar.«
37 De frågade honom: »Var blir det, herre?« Han svarade: »Där liket ligger, där samlas gamarna.«