1 Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk.
2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter bästa sättet att röja honom ur vägen — de var rädda för folket.
3 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv.
4 Han gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem.
5 De blev glada och erbjöd honom pengar.
6 Han gick med på deras anbud och sökte ett tillfälle att utlämna honom utan att folket var med.
7 Så kom det osyrade brödets dag, då påsklammen skulle slaktas.
8 Och Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sade: »Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.«
9 De frågade var de skulle göra det.
10 Han svarade: »När ni kommer in i staden möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i
11 och säg till den som äger huset: Mästaren frågar var salen är där han kan äta påskmåltiden med sina lärjungar.
12 Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som står färdigt. Där skall ni göra i ordning måltiden.«
13 De gick och fann att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
14 När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna.
15 Han sade till dem: »Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar.
16 Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.«
17 Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: »Ta detta och dela det mellan er.
18 Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit.«
19 Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.«
20 Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: »Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er.
21 Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig.
22 Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!«
23 Då började de fråga varandra vem av dem det var som skulle göra detta.
24 Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste.
25 Då sade han till dem: »Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare.
26 Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren.
27 Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare.
28 Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar,
29 och samma kungavärdighet som min fader har tilldelat mig tilldelar jag er.
30 Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni skall sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
31 Simon, Simon. Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete.
32 Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.«
33 Simon sade: »Med dig, herre, är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.«
34 Han svarade: »Jag säger dig, Petrus: tuppen skall inte gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.«
35 Sedan sade han till dem: »När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?« — »Nej, ingenting«, svarade de.
36 Då sade han: »Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd.
37 Jag säger er att med mig skall det ord i skriften gå i uppfyllelse som lyder: Han räknades till de laglösa. Ty nu fullbordas det som är sagt om mig.« —
38 »Herre«, sade de, »här är två svärd.« — »Det är bra«, svarade han.
39 Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med.
40 När han kom dit sade han till dem: »Be att ni inte utsätts för prövning.«
41 Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad:
42 »Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.«
43 En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft.
44 I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken.
45 När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg,
46 och han sade till dem: »Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.«
47 Medan han ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom.
48 Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?«
49 När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: »Herre, skall vi ta till våra svärd?«
50 Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.
51 Men då sade Jesus: »Nu räcker det.« Och han rörde vid mannens öra och läkte honom.
52 Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar.
53 Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten.«
54 De grep honom och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd.
55 De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem.
56 En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: »Den där mannen var också med honom.«
57 Men Petrus förnekade det: »Nej, jag känner honom inte.«
58 Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: »Du hör också till dem.« Petrus sade: »Nej, det gör jag inte.«
59 En timme senare var det någon som försäkrade: »Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.«
60 Men Petrus sade: »Jag förstår inte vad du menar.« Och just som han sade det gol en tupp.
61 Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: »Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger«,
62 och han gick ut och grät bittert.
63 Männen som bevakade Jesus slog honom och gjorde narr av honom.
64 De band för ögonen på honom och sade: »Visa nu att du är profet. Vem var det som slog dig?«
65 Och de öste glåpord över honom.
66 När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. Han fördes in till rådet
67 och de frågade: »Är du Messias, så säg oss det.« Han svarade: »Om jag säger det kommer ni inte att tro det,
68 och om jag börjar fråga kommer ni inte att svara.
69 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga maktens högra sida.«
70 Då sade de allesammans: »Du är alltså Guds son?« Han svarade: »Ni själva säger att jag är det.«
71 Då sade de: »Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det ur hans egen mun.«