1 En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord
2 fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten.
3 Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten.
4 När han hade slutat tala sade han till Simon: »Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.«
5 Simon svarade: »Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.«
6 Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista,
7 och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka.
8 Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: »Lämna mig, herre, jag är en syndare.«
9 Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat —
10 likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: »Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.«
11 Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.
12 När han var i en av städerna stod där en man som var full av spetälska. Han fick se Jesus och kastade sig till marken framför honom och bad: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.«
13 Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: »Jag vill. Bli ren!« Genast försvann spetälskan.
14 Han förbjöd honom att tala om det för någon. »Men gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.«
15 Emellertid spred sig ryktet om honom alltmer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar.
16 Men han hade dragit sig undan till öde trakter för att be.
17 En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota.
18 Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad, och de försökte komma in med honom och sätta ner honom framför Jesus.
19 Då de inte kunde ta sig in med honom i trängseln gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus.
20 När han såg deras tro sade han: »Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.«
21 Då tänkte de skriftlärda och fariseerna: »Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?«
22 Men Jesus förstod vad de hade för tankar och sade till dem: »Vad är det ni tänker i era hjärtan?
23 Vilket är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Stig upp och gå?
24 Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig« — och nu talade han till den lame — »stig upp, ta din bår och gå hem.«
25 Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud.
26 Alla slogs av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: »Det är otroligt, det vi har sett i dag.«
27 Sedan gick Jesus därifrån och fick då se en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: »Följ mig!«
28 Levi lämnade allt och steg upp och följde honom.
29 Levi gav en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra, som låg till bords med dem.
30 Men fariseerna och särskilt de skriftlärda bland dem blev förargade och sade till hans lärjungar: »Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?«
31 Jesus svarade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.
32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.«
33 De sade till honom: »Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör också fariseernas, men dina, de äter och dricker.«
34 Jesus svarade: »Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta så länge brudgummen är hos dem?
35 Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne kommer de att fasta.«
36 Han gav dem också en liknelse: »Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt. För dels rivs då det nya sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla.
37 Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna av det nya vinet, och vinet rinner ut och säckarna blir förstörda.
38 Nej, nytt vin skall hällas i nya säckar.
39 Ingen som har druckit gammalt vin vill ha av det nya; han tycker det gamla är bättre.«