1 Han tittade upp och såg hur de rika lade sina gåvor i tempelkistan.
2 Men han såg också en fattig änka lägga ner två kopparslantar,
3 och då sade han: »Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra.
4 De tog av sitt överflöd och lade det bland gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.«
5 När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina praktgåvor, sade han:
6 »Allt detta som ni ser — det skall komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner.«
7 Då frågade de honom: »Mästare, när sker detta, och vad blir tecknet på att det börjar?«
8 Han svarade: »Se till att ni inte blir vilseledda. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Det är jag, och: Tiden är nära. Men följ dem inte.
9 När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen. Detta måste först hända, men det är ännu inte slutet.«
10 Och han sade till dem: »Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike.
11 Det blir svåra jordbävningar och pest och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Förfärliga ting skall ske och väldiga tecken visa sig på himlen.
12 Men innan allt detta händer skall man gripa er och förfölja er. Man skall överlämna er åt synagogorna och kasta er i fängelse och dra er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull.
13 Då får ni tillfälle att vittna.
14 Lägg bara på minnet att ni inte skall förbereda några försvarstal,
15 ty jag skall ge er ord och visdom som era fiender inte kan stå emot eller vederlägga.
16 Ni skall bli förrådda till och med av föräldrar och syskon och släktingar och vänner. En del av er skall man döda,
17 och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull.
18 Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat.
19 Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.
20 När ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära.
21 Då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen, de som är inne i staden skall lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden.
22 Ty detta är vedergällningens tid, när allt i skriften blir uppfyllt.
23 Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. Stor nöd skall komma över landet, och vrede skall drabba detta folk.
24 De skall falla för svärdshugg och föras bort som fångar till hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av hedningar tills hedningarnas tid är förbi.
25 Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån.
26 Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas.
27 Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet.
28 När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.«
29 Han gav dem en liknelse: »Se på fikonträdet och alla andra träd.
30 När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära.
31 På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära.
32 Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer.
33 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
34 Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen
35 som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden.
36 Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.«
37 Om dagarna var han i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där.
38 Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att höra honom.