1 Alla de församlade bröt nu upp och förde honom till Pilatus.
2 Där anklagade de honom och sade: »Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, han vill förhindra att vi betalar skatt till kejsaren och säger sig vara Messias och kung.«
3 Pilatus frågade honom: »Du är alltså judarnas kung?« Han svarade: »Du själv säger det.«
4 Då sade Pilatus till översteprästerna och folkmassan: »Jag kan inte finna något brottsligt hos den här mannen.«
5 Men de stod på sig: »Han hetsar upp folket i hela Judeen med sin undervisning, från Galileen och ända hit.«
6 När Pilatus hörde detta frågade han om mannen var från Galileen,
7 och när han fick veta att han kom från Herodes område skickade han honom vidare till denne, som också han befann sig i Jerusalem under de dagarna.
8 När Herodes såg Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom eftersom han hade hört talas om honom, och han hoppades få se honom utföra något tecken.
9 Nu ställde han en mängd frågor till honom, men Jesus svarade inte.
10 Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt.
11 Herodes och hans soldater fylldes då av förakt för honom och gjorde narr av honom genom att sätta på honom en praktfull mantel. Sedan skickade han honom tillbaka till Pilatus.
12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner; förut hade det rått fiendskap mellan dem.
13 Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket
14 och sade: »Ni har fört hit den här mannen och anklagat honom för att uppvigla folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men kan inte finna honom skyldig till något av det som ni anklagar honom för.
15 Det kan inte Herodes heller, och därför har han skickat tillbaka honom till oss. Han har inte gjort något som förtjänar döden.
16 Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom.«
18 Då skrek hela hopen: »Döda honom och låt oss få Barabbas fri.« (
19 Det var en man som hade satts i fängelse för ett upplopp i staden och för mord.)
20 Pilatus tog till orda igen; han ville gärna frige Jesus.
21 Men då ropade de i ett: »Korsfäst, korsfäst honom!«
22 För tredje gången sade Pilatus: »Vad har han gjort för ont? Jag kan inte finna honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom.«
23 Men de skrek hela tiden och krävde att han skulle korsfästas. Deras ropande gjorde verkan,
24 och Pilatus beslöt att låta dem få vad de krävde.
25 Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord, den som de ville ha fri, men Jesus utlämnade han, så att de fick göra som de ville.
26 När de förde bort honom hejdade de en man från Kyrene som hette Simon och som var på väg in från landet och lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus.
27 En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom.
28 Jesus vände sig om och sade till dem: »Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn.
29 Det kommer en tid då man skall säga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har gett di.
30 Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss.
31 Ty om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?«
32 De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom.
33 När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster.
34 Jesus sade: »Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.« De delade upp hans kläder och kastade lott om dem.
35 Folket stod där och såg på. Rådsmedlemmarna hånade honom och sade: »Andra har han hjälpt, nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.«
36 Också soldaterna gjorde narr av honom. De gick fram och räckte honom surt vin
37 och sade: »Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv.«
38 Det fanns också ett anslag ovanför honom: Det här är judarnas konung.
39 Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: »Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.«
40 Men då tillrättavisade honom den andre: »Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff?
41 Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.«
42 Och han sade: »Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.«
43 Jesus svarade: »Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.«
44 Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen,
45 det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu.
46 Och Jesus ropade med hög röst: »Fader, i dina händer lämnar jag min ande.« När han sagt detta slutade han att andas.
47 Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: »Han var verkligen en rättfärdig man.«
48 När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet.
49 Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.
50 Nu fanns det en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man
51 som inte hade haft någon del i de andras beslut och åtgärder. Han var från Arimataia, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike.
52 Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp.
53 Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd.
54 Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja.
55 Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där.
56 När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.