1 Då han hade sagt allt som folket skulle höra gick han in i Kafarnaum.
2 En officer där hade en tjänare som låg sjuk och var nära döden. Officeren satte stort värde på honom,
3 och när han fick höra talas om Jesus skickade han några av judarnas äldste till honom för att be honom komma och rädda tjänaren till livet.
4 De sökte upp Jesus och vädjade ivrigt till honom. »Han är värd att du gör detta för honom«, sade de.
5 »Han är en vän av vårt folk och har själv låtit bygga synagogan åt oss.«
6 Jesus följde då med dem. Men när han var nästan framme vid huset skickade officeren några vänner och lät hälsa: »Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak,
7 och därför vågade jag heller inte själv komma till dig. Men säg bara ett ord och låt pojken bli frisk.
8 Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.«
9 När Jesus hörde detta förvånade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde med honom: »Jag säger er, inte ens bland israeliter har jag funnit en så stark tro.«
10 Och när de utskickade kom tillbaka till huset fann de tjänaren frisk igen.
11 Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom.
12 Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne.
13 När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: »Gråt inte.«
14 Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stig upp!«
15 Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor.
16 De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: »En stor profet har uppstått bland oss« och: »Gud har besökt sitt folk.«
17 Detta tal om honom spred sig i hela Judeen och landet där omkring.
18 Johannes fick höra allt detta genom sina lärjungar.
19 Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: »Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?«
20 Männen sökte upp Jesus och sade: »Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som skall komma eller om vi skall vänta på någon annan.«
21 Jesus hade just botat en mängd människor från sjukdomar, plågor och onda andar och gett flera blinda synen tillbaka,
22 och han svarade: »Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.
23 Salig är den som inte kommer på fall för min skull.«
24 När sändebuden från Johannes hade gått började Jesus tala till folket om honom: »Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?
25 Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som går i dyrbara kläder och lever i lyx, dem hittar ni i palatsen.
26 Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet.
27 Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig.
28 Jag säger er: ingen av kvinna född är större än Johannes, men den minste i Guds rike är större än han.
29 Allt folket som lyssnade, också tullindrivarna, gav Gud rätt — de lät döpa sig med Johannes dop.
30 Men fariseerna och de laglärda brydde sig inte om Guds vilja med dem — de lät inte döpa sig av honom.
31 Vad skall jag då jämföra detta släktes människor med? Vad liknar de?
32 De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: ’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte gråta.’
33 Johannes döparen har kommit, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ’Han är besatt.’
34 Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och då säger ni: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’
35 Men alla Vishetens barn har gett Visheten rätt.«
36 En av fariseerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet.
37 Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam
38 och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam.
39 Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: »Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.«
40 Då sade Jesus till honom: »Simon, jag har något att säga dig.« — »Säg det, mästare«, sade han.
41 »Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.
42 När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?«
43 Simon svarade: »Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.« — »Du har rätt«, sade Jesus,
44 och vänd mot kvinnan sade han till Simon: »Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
45 Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit.
46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam.
47 Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.«
48 Och han sade till henne: »Dina synder är förlåtna.«
49 De andra vid bordet sade då för sig själva: »Vem är han som till och med förlåter synder?«
50 Men Jesus sade till kvinnan: »Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.«