1 Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.
2 Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.
3 Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
4 Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem,
5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
6 Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda,
7 och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
8 I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten.
9 Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran.
10 Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.
11 I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.
12 Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.«
13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
14 »Ära i höjden åt Gudoch på jorden fred åt dem han har utvalt.«
15 När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: »Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.«
16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban.
17 När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn.
18 Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade.
19 Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.
20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.
21 När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.
22 När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren —
23 det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren —
24 och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.
25 I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom,
26 och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias.
27 Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen,
28 tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:
29 »Herre, nu låter du din tjänare gå hem,i frid, som du har lovat.
30 Ty mina ögon har skådat frälsningen
31 som du har berett åt alla folk,
32 ett ljus med uppenbarelse åt hedningarnaoch härlighet åt ditt folk Israel.«
33 Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom.
34 Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: »Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid —
35 ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.«
36 Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år,
37 sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön.
38 Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
39 När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen.
40 Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.
41 Hans föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden.
42 Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden.
43 Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.
44 De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta.
45 När de inte hittade honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där.
46 Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor.
47 Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav.
48 Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: »Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.«
49 Han svarade: »Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?«
50 Men de förstod inte vad han menade med sina ord.
51 Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.
52 Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag.