1 En sabbatsdag tog han vägen genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, gnuggade dem mellan händerna och åt.
2 Några av fariseerna sade: »Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?«
3 Då svarade Jesus dem: »Men har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?
4 Han gick in i Guds hus och tog skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män.«
5 Och Jesus sade till dem: »Människosonen är herre över sabbaten.«
6 En annan sabbatsdag gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad högerhand.
7 De skriftlärda och fariseerna höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för.
8 Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade handen: »Stig upp och kom hit.« Då reste han sig och gick fram,
9 och Jesus sade till dem: »Säg mig, vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att utsläcka liv?«
10 Han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Håll fram handen.« Det gjorde han, och strax var handen bra igen.
11 Men de blev utom sig och började tala med varandra om vad de skulle göra med Jesus.
12 Vid samma tid gick han upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud.
13 När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar:
14 Simon, som han också gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios,
15 Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten,
16 Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som blev förrädare.
17 Sedan gick han ner tillsammans med dem och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustlandet vid Tyros och Sidon
18 hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade. De som plågades av orena andar blev hjälpta,
19 och hela hopen försökte röra vid honom, ty det gick ut kraft från honom, och han botade alla.
20 Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:»Saliga ni som är fattiga,er tillhör Guds rike.
21 Saliga ni som hungrar nu,ni skall få äta er mätta.Saliga ni som gråter nu,ni skall få skratta.
22 Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt.
23 Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.
24 Men ve er som är rika,ni har fått ut er glädje.
25 Ve er som är mätta nu,ni skall få hungra.Ve er som skrattar nu,ni skall få sörja och gråta.
26 Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.
27 Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er.
28 Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er.
29 Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också.
30 Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka.
31 Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem.
32 Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek.
33 Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så.
34 Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka.
35 Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda.
36 Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.
37 Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända.
38 Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.«
39 Han gav dem också en liknelse: »Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen?
40 Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare.
41 Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?
42 Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.
43 Ett bra träd bär aldrig usel frukt, inte heller bär ett uselt träd bra frukt.
44 Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar inte fikon på tistlar eller druvor på törnbuskar.
45 En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av.
46 Varför säger ni ’Herre, herre’ när ni kallar på mig, om ni ändå inte gör som jag säger?
47 Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem — vem han är lik, det skall jag visa er.
48 Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt och lägger grunden på berg. När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset men förmår inte rubba det, eftersom det är väl byggt.
49 Men den som hör och inte handlar, han är lik en man som bygger ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräker sig mot huset, och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor.«