1 Han kom in i Jeriko och gick genom staden.
2 Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik.
3 Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten.
4 Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där.
5 När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: »Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.«
6 Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.
7 Alla som såg det mumlade förargat: »Han har tagit in hos en syndare.«
8 Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: »Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.«
9 Jesus sade till honom: »I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham,
10 och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.«
11 För dem som hörde detta berättade han också en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att de redan nu skulle få se Guds rike komma.
12 Han sade: »En man av hög börd for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka.
13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: ’Gör affärer med detta tills jag kommer tillbaka.’
14 Men hans landsmän hatade honom, och när han hade rest skickade de sändebud för att säga: Honom vill vi inte ha till kung.
15 När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna åt och ville veta hur de hade lyckats med sina affärer.
16 Den förste infann sig och sade: ’Herre, ditt pund har gett tio pund i vinst.’
17 Då sade han: ’Bra, du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått, och nu skall du få härska över tio städer.’
18 Näste man kom och sade: ’Ditt pund, herre, har gett fem pund.’
19 Till honom sade han: ’Du skall få fem städer under dig.’
20 En annan kom och sade: ’Herre, här har du ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk,
21 för jag var rädd för dig. Du är ju en hård man, du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’
22 Han svarade: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en dålig tjänare, du visste att jag är en hård man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått.
23 Varför lämnade du inte mina pengar till en bank? Då hade jag kunnat få tillbaka dem med ränta när jag kom hem.’
24 Och han sade till sina män: ’Ta ifrån honom hans pund och ge det åt mannen med de tio punden.’ —
25 ’Herre’, sade de, ’han har ju redan tio pund.’ —
26 ’Jag säger er: var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.
27 Men mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.’«
28 Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem.
29 När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna
30 och sade: »Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den.
31 Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.«
32 De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt.
33 När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: »Varför tar ni åsnan?«
34 De svarade: »Herren behöver den.«
35 Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp.
36 Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.
37 Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett:
38 »Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.«
39 Några fariseer i folkmassan sade då till honom: »Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.«
40 Han svarade: »Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.«
41 När han kom närmare och såg staden började han gråta över den
42 och sade: »Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig.
43 Det skall komma en tid då du får se dina fiender bygga vallar runt dig och omringa dig och ansätta dig från alla håll.
44 De skall slå dig och ditt folk till marken, och de skall inte lämna sten på sten, eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök.«
45 När han kom till templet körde han ut dem som drev handel där
46 och sade till dem: »Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.«
47 Sedan undervisade han varje dag i templet. Översteprästerna och de skriftlärda och alla folkets ledare försökte röja honom ur vägen,
48 men de visste inte hur de skulle göra, för han hade hela folket med sig och alla lyssnade på honom.