1 Jesus återvände från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen,
2 där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig.
3 Då sade djävulen till honom: »Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd.«
4 Jesus svarade: »Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd.«
5 Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen
6 och sade till honom: »Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill.
7 Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.«
8 Jesus svarade: »Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.«
9 Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån.
10 Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig,
11 och: De skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.«
12 Men Jesus svarade: »Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.«
13 När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom för en tid.
14 Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten.
15 Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom.
16 Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa,
17 och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet:
18 Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet
19 och förkunna ett nådens år från Herren.
20 Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom.
21 Då började han tala till dem och sade: »I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.«
22 Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: »Är det inte Josefs son?«
23 Då sade han till dem: »Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.«
24 Sedan sade han: »Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad.
25 Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet.
26 Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon.
27 Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.«
28 Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta,
29 de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom.
30 Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.
31 Han kom till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket på sabbaten.
32 De överväldigades av hans undervisning, eftersom det låg makt i hans ord.
33 I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demon, och han skrek högt:
34 »Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.«
35 Men Jesus hutade åt honom: »Tig! Far ut ur honom!« Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.
36 Alla greps av bävan och frågade varandra: »Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.«
37 Och ryktet om honom spred sig överallt i trakten.
38 Sedan lämnade han synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg i hög feber, och de frågade honom till råds om henne.
39 Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.
40 Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Och han lade händerna på var och en och botade dem.
41 Från många for det också ut demoner, som skrek: »Du är Guds son.« Han hutade åt dem och förbjöd dem att säga mer, eftersom de visste att han var Messias.
42 Tidigt nästa morgon gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de ville hindra honom från att lämna dem.
43 Men han sade till dem: »Jag måste förkunna budskapet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.«
44 Och sedan predikade han i synagogorna i Judeen.