1 Ve dem som stiftar orättfärdiga lagaroch skriver förtryckande stadgar!
2 De förvägrar de svaga rättvisa,berövar de fattiga i mitt folk deras rätt.Änkor blir deras offer,faderlösa plundrar de.
3 Vad skall ni göra på räfstens dag,när förödelsen kommer från fjärran?Till vem skall ni fly för att få hjälpoch var skall ni göra av era skatter?
4 Då återstår bara att kröka rygg bland de fångnaeller att falla bland de dräpta.Ändå lade sig inte hans vrede,hans hand är alltjämt lyft.
5 Ve Assur, min vredes käpp,min rasande vredes piska!
6 Mot ett gudlöst folk sänder jag honom,mot dem som har väckt min vrede,för att han skall röva och plundraoch trampa ner dem som gatans modd.
7 Men han förstår det inte så,hans tanke är en annan.Vad han vill är att förhärjaoch att utplåna folk efter folk.
8 Han säger:»Är inte alla mina hövdingar kungar?
9 Det gick ju Kalno som Karkemish,Hamat som Arpad,Samaria som Damaskus.
10 Jag betvingade avgudarikena, och ändå var deras gudar förmer än Jerusalems och Samarias.
11 Skulle jag inte kunna göra med Jerusalem och dess avgudabilder så som jag gjorde med Samaria och dess beläten?«
12 När Herren fullbordar sitt verk på Sions berg och i Jerusalem skall den assyriske kungen ställas till svars för det han gjort i sitt övermod och för sin stolthet och förhävelse,
13 då han säger:»Detta gjorde jag av egen kraft,i min oändliga vishet.Jag flyttade folkens gränseroch plundrade deras förråd,allsmäktig störtade jag härskare från tronen.
14 Som man sträcker handen mot fågelboet,så sträckte jag mig efter folkens skatter,och som man samlar de övergivna äggen,samlade jag alla jordens länder.Ingen så mycket som slog med vingeneller öppnade näbben och pep.«
15 Skall yxan förhäva sig mot den som hugger?Är sågen förmer än den som sågar?Som om käppen håller sin bärare,som om staven bär den som inte är av trä!
16 Därför skall Härskaren Herren Sebaotsända tvinsot på hans kraftiga karlar,under ett ståtligt yttreskall det brinna som en brännande eld.
17 Israels Ljus skall bli till en eld,dess Helige bli till en flammasom bränner och förtär hans törne och tistel,allt på en enda dag.
18 Hans praktfulla skogar och trädgårdarskall han förstöra i grund.Det skall bli som när en sjuk tynar bort.
19 De träd som blir kvar i hans skogär så få att ett barn kan räkna dem.
20 Den dagen skall Israels rest, Jakobs skonade skara, inte längre förlita sig på honom som slog dem utan fast förlita sig på Herren, Israels Helige.
21 En rest skall vända om, Jakobs rest, till Gud, Hjälten.
22 Om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, skall bara en rest vända om. Förintelse är beslutad, en rättvisans stormflod.
23 Herren Gud Sebaot fullbordar den beslutade förödelsen över hela jorden.
24 Så säger Herren Gud Sebaot: »Du mitt folk som bor på Sion, frukta inte Assur när han slår dig med käppen och lyfter staven mot dig, på samma sätt som Egypten.
25 Snart, om en liten tid, fullbordas straffet, och min vredesdom över jorden verkställs.
26 Då skall Herren Sebaot svänga sin piska över honom, som när Midjan besegrades vid Orevklippan, och lyfta sin stav mot havet, på samma sätt som i Egypten.
27 Den dagen skall Assurs börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke knäckas.«Han drar ut från Pene-Shemen,
28 rycker fram mot Ajat,går genom Migron,lämnar trossen i Mikmas.
29 Han passerar genom passet,tar nattkvarter i Geva.Rama bävar,Sauls Giva flyr.
30 Ropa, Gallim!Lyssna, Lajsha!Svara henne, Anatot!
31 Madmena tar till flykten,folket i Gevim sätter sig i säkerhet.
32 Redan i dag skall han stå i Nov,beredd att slå mot Sions berg,mot Jerusalems höjd.
33 Men då:Härskaren Herren Sebaot hugger avträdens kronor med skrämmande kraft,de resliga fälls,de höga huggs ner.
34 Snårskogen röjs med yxan,Libanons väldiga skog mejas ner.