1 Ariel, Ariel, ve dig,stad som David belägrade!Foga år till år,låt högtid följa på högtid!
2 Jag skall gå till storms mot Ariel,och där skall bli gråt och jämmer.Ariel blir min altarhärd.
3 Jag skall som David belägra dig,omringa dig med belägringstornoch kasta upp vallar mot dig.
4 Krälande i stoftet talar du då,dina ord är en viskning ur gruset.Spöklikt hörs din röst från jorden,ur gruset stönar du fram dina ord.
5 Stoft blir då hela din sturska hop,agnar i vinden hopen av våldsmän.Snabbt och plötsligt skall det ske:
6 Herren Sebaot skall själv gripa in mot stadenmed dunder och dån och larm,med piskande storm och förtärande eld.
7 Men som en dröm, en syn om natten,blir då hela den hop av folksom dragit i strid mot Ariel,alla belägringstorn och vallaroch de som gått till storms mot staden.
8 Som när den hungrige drömmer att han ätermen vaknar och känner att magen är tom,som när den törstige drömmer att han drickermen vaknar matt och med torr strupe,så skall det bli med hela den hop av folksom drog i strid mot Sions berg.
9 Förstummas av häpnad!Famla i blindo,druckna, fast inte av vin,raglande, fast inte av öl!
10 Herren har låtit er falla i dvala.Han har slutit era ögon— det gäller profeterna —och täckt över era huvuden— det gäller siarna.
11 För er har all profetia blivit som orden i en förseglad bokrulle: ger man den till en som är läskunnig och ber honom läsa, så svarar han: »Det kan jag inte, den är förseglad.«
12 Och ger man den till en som inte är läskunnig och ber honom läsa, så svarar han: »Jag kan inte läsa.«
13 Herren sade:Detta folk nalkades mig med ord,deras läppar ärade mig,men deras hjärtan var långt ifrån mig,deras gudsfruktan var inlärda människobud.
14 Därför skall jag än en gångslå detta folk med förundrangenom förunderliga gärningar.Då är det slut med de visas vishet,de förnuftigas förnuft är borta.
15 Ve dem som i dolda djupvill gömma sina planer undan Herrenoch utför sina gärningar i mörkret,dem som säger:»Ingen ser oss, ingen vet!«
16 Ni vänder allting upp och ner!Är leran jämställd med krukmakaren?Skall verket säga om mästaren:»Han har inte gjort mig«?Skall det som formats av lerasäga om honom som formade det:»Han kan ingenting«?
17 Snart, om en liten tid,skall Libanon bli till en trädgårdoch trädgårdar räknas som skog.
18 Den dagen skall de döva höranär man läser ur bokrullen,och de blindas ögon skall se,fria från dunkel och mörker.
19 De förtryckta skall ständigt glädjas över Herren,de fattigaste jubla över Israels Helige.
20 Ty då är det slut med tyrannerna,borta är de hänsynslösa,utplånade alla som hade ont i sinnet,
21 de som anklagade oskyldiga inför domstolen,snärjde dem som förde rättvisans talanoch med lögner fällde den som var utan skuld.
22 Så säger Herren till Jakobs folk,han som räddade Abraham:Nu skall Jakob slippa att blygas,nu skall han inte mer rodna av skam.
23 När han — hans barn — ser vad jag utför bland demskall de hålla mitt namn heligt.Jakobs Helige skall de hålla helig,bäva för Israels Gud.
24 De förvillade skall få insikt,de missnöjda lära sig en läxa.