1 Jag vill sjunga en sång om min älskade vän,en sång om min vän och hans vingård.Högt uppe på en bördig sluttninghade min vän en vingård.
2 Han luckrade upp den och plockade stenoch planterade ädelt vin.Han byggde ett vakttorn,han högg ut ett presskar.Han väntade sig söta druvor,men vingården gav honom sura.
3 Döm nu, Jerusalems män och Judas folk,döm mellan mig och min vingård!
4 Vad mer kunde göras för min vingård,som jag inte redan har gjort?Jag väntade söta druvor —varför gav den mig sura?
5 Nu skall jag låta er vetavad jag tänker göra med min vingård.Jag skall ta bort stängslet,så att den blir skövlad,jag skall riva muren,så att den blir nertrampad.
6 Jag skall låta den förfalla:där skall inte beskäras, inte hackas,tistel och törne skall ta överhand.Och molnen skall jag förbjudaatt fälla sitt regn över den.
7 Herren Sebaots vingård är Israel,Judas folk hans älskade plantering.Han väntade oväld men fann våld,väntade rätt men fann orättvisa.
8 Ve er som samlar hus efter husoch lägger åker till åker,tills ingen mark finns kvaroch ni ensamma äger landet!
9 Detta har Herren Sebaot uppenbarat för mig:Sannerligen, de många husen skall stå öde,stora och ståtliga, men tomma.
10 En vingård på tio ploglandskall ge en enda lägel vin,en hel tunna utsädeskall ge en enda skäppa korn.
11 Ve dem som störtar upp i ottanför att få sig ett rusoch blir sittande långt fram på kvällenheta av vin!
12 Där hörs lyra och harpa, tamburin och flöjt,medan vinet flödar på deras fester.Men Herrens verk ser de inte,vad han gör märker de inte.
13 Därför skall mitt folk föras bort,ty de saknar förstånd.Stormännen skall dö av hunger,den larmande hopen försmäkta av törst.
14 Därför öppnar dödsriket sitt gap,spärrar upp sina breda käftar,och stadens förnäma skall störta dit ner,hela den högljudda, larmande hopen,de som nu festar i staden.
15 Därför kuvades människan,därför tvangs hon på knä,och de stolta tvangs att sänka blicken.
16 Men Herren Sebaot visade sig i sin storhetnär han fällde sin dom,Gud, den Helige, framstod i sin helighetnär rättvisa skipades.
17 Där skall lammen vallas som på en äng,bland de dräptas ruiner skall killingar beta.
18 Ve dem som drar till sig straffet med lögnens repoch straffdomen med falskhetens lina,
19 de som säger:»Må han skynda sig,må han snart utföra sitt verk,så att vi får se det.Må det komma, må det ske,det som Israels Helige har bestämt,så att vi får uppleva det.«
20 Ve dem som kallar ont för gott och gott för ont,som gör mörker till ljus och ljus till mörker,surt till sött och sött till surt!
21 Ve dem som är visa i egna ögonoch anser sig själva kloka!
22 Ve dem som är hjältar i att drickaoch mästare i att blanda sitt vin!
23 De friar den skyldige för mutoroch vägrar den oskyldige hans rätt.
24 Men som halmstrån förtärs av låganoch hö sjunker samman i eldenskall deras rot murknaoch löven virvla bort som stoft.De har förkastat Herren Sebaots lag,Israels Heliges ord har de föraktat.
25 Därför vredgades Herren på sitt folk,han lyfte handen och slog det.Då bävade bergenoch liken låg på gatorna som avskräde.Ändå lade sig inte hans vrede,hans hand är alltjämt lyft.
26 Han skall höja fälttecknet för ett folk i fjärran,locka det hit från jordens ände.I rasande fart skall det komma,
27 ingen är trött eller snubblar,ingen dåsar, ingen sover.Inget bälte lossnar,ingen skorem brister.
28 Deras pilar är vässade,bågarna spända.Hästarnas hovar är hårda som flinta,vagnshjulen virvlar som vinden.
29 Deras rytande är som lejonets,de ryter som unga lejon.Morrande griper de bytetoch släpar i väg det,och ingen kan rädda det.
30 Den dagen skall man höra ett rytandesom när havet ryter.Blickar man ut över landetråder mörker och nöd,ljuset förmörkas av töcken.