1 Stig ner och sätt dig i stoftet,du arma jungfru Babylon!Ner från tronen, sätt dig på marken,arma Kaldeen!Aldrig mer skall du kallasden bortskämda och fina.
2 Hämta kvarnen och mal mjöl,ta av dig slöjan.Dra upp kjolarna och blotta benen,vada genom vattnet.
3 Ditt sköte skall blottas,din skam bli sedd.Jag vill ta hämnd,ingen kan hindra mig.
4 Han som friköper oss,hans namn är Herren Sebaot,Israels Helige.
5 Sitt tyst, försvinn i mörkret,arma Kaldeen!Aldrig mer skall du kallasrikenas drottning.
6 Jag blev vred på mitt folk,försköt min egendomoch lämnade dem i ditt våld.Du visade inget förbarmande,ditt ok tyngde även de gamla.
7 Du sade: »Jag är drottning för tid och evighet.«Du gjorde dig inga bekymmer,tänkte inte på hur det kunde sluta.
8 Hör nu på, du som lever i överdåd,som tronar så säker och tänker:»Ingen är som jag!Aldrig skall jag sitta som änkaeller mista mina barn.«
9 Bådadera skall drabba dig.Samma dag, på ett ögonblickblir du både barnlös och änka.I fullt mått drabbar det dig,trots alla dina trollkonsteroch dina besvärjelsers kraft.
10 Du kände dig säker i din ondska,du tänkte: »Ingen ser mig.«Din klokhet och kunskap ledde dig vilse,och du tänkte:»Ingen är som jag!«
11 Men en olycka skall drabba digsom du inte kan besvärja,ett ont skall hemsöka digsom du inte förmår avvärja.Plötsligt drabbas du av en förödelsesom du aldrig kunnat ana.
12 Fortsätt bara med dina besvärjelseroch alla de där trollkonsternasom du har hängett dig åt från din ungdom.Kanske gör de nytta,kanske kan du skrämma bort olyckan.
13 Du är trött av alla rådslag.Må nu himlaskådarna komma till din hjälp,stjärntydarna som varje månad förkunnarvad som skall hända dig.
14 Nej, de är som boss,elden förtär dem.De kan inte rädda sig undan lågorna.Det blir ingen värmande glöd,ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det med dina trollkarlar,som du har hängett dig åt från din ungdom.De irrar bort åt olika håll.Ingen räddar dig.