1 Ve dig som härjarmen inte själv har härjats!Ve dig som förråderutan att själv ha blivit förrådd!När du härjat nog skall du själv härjas,när du slutat förråda blir du själv förrådd.
2 Herre, förbarma dig över oss,till dig står vårt hopp.Var vårt stöd varje ny dag,vår hjälp i nödens stund!
3 Folken flyr för det väldiga dånet,inför din höghet skingras de alla.
4 Plundrare går fram som gräshoppor,som en gräshoppssvärm går de lös på allt.
5 Upphöjd är Herren som bor i himlen,han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6 [---]En skatt som ger räddning är vishet och insikt,gudsfruktan är hans rikedom.
7 Hör, på Ariels gator klagar folket,fredsbudbärarna gråter bittert.
8 Vägarna ligger öde,där färdas ingen.Fördrag har brutits,vittnena frågar man inte efter,och en människa räknas som intet.
9 Landet sörjer och förtvinar,Libanon blygs och svartnar,Sharon har blivit som en öken,Bashan och Karmel ligger kala.
10 Nu träder jag fram i min höghet, säger Herren,nu visar jag mig i min makt.
11 Ni är havande med hö, ni föder halm,min andedräkt skall förtära er som eld.
12 Folken skall brännas till aska,eldas upp som avhugget törne.
13 De som är fjärran får höra vad jag gjort,de som är nära förnimmer min makt.
14 Syndarna bävar i Sion,de gudlösa grips av skräck:»Vem kan bo vid en förtärande eld,vid ständigt brinnande lågor?«
15 Den som lever rättfärdigtoch talar sanning,den som skyr vad som vinns med våldoch slår ifrån sig när han erbjuds mutor,den som inte vill höra talas om dråpoch inte vill se åt det som är ont.
16 Han får bo på höjderna,klippfästet skall vara hans tillflykt,han skall ha nog med brödoch aldrig sakna vatten.
17 Du skall få skåda en konung i all hans glans,du skall se det fjärran landet.
18 Då minns du skräckens tid —var är nu han som räknade,var är nu han som vägde?Var är nu han som räknade tornen?
19 Det grymma folket ser du inte mer,folket som talade så underligt,ett främmande, obegripligt språk.
20 Se, här är Sion, våra högtiders stad!Du får skåda Jerusalem, en trygg boplats,ett tält som aldrig skall rivas,vars pluggar aldrig rycks upp,vars linor inte slits av.
21 Nej, där är Herren vår väldige Gud.Där flyter strömmar, breda floder,men inga roddarfartyg går där fram,inga ståtliga krigsskepp.
22 Herren är vår härskare,Herren vår hövding,Herren vår konung,han är den som räddar oss.
23 Slaka hänger dina tåg,masten är inte fäst,seglet inte spänt.Då kan den blinde ta rikt byteoch den halte vara med och plundra.
24 Ingen i staden skall säga: »Jag är sjuk«,ty folkets synd är förlåten.