1 Budskap om Damaskus.Damaskus skall utplånas som stadoch bli en ruinhög,
2 övergiven för alltid.Dess lydstäder lämnas åt boskapshjordar,som kan vila ostörda där.
3 Efraim skall förlora sin borg,Damaskus sitt kungavälde.Med det som blir kvar av Aramskall det gå som med Israels glans.Detta är Herren Sebaots ord.
4 Den dagen bleknar Jakobs glansoch all hans frodighet förtvinar.
5 Det blir som vid skörden:man tar ett knippe med handenoch skär av axen.Det blir som när man plockar axi Refaimdalen.
6 En efterskörd är allt som blir kvar,som när man slår ner oliver:ett par tre frukter uppe i toppen,fyra fem på trädets grenar.Detta är Herrens, Israels Guds, ord.
7 Den dagen skall människorna vända sig till sin skapare och rikta sina blickar mot Israels Helige.
8 De skall inte vända sig till altarna, som de själva har byggt, inte rikta sina blickar mot det som de gjort med egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna.
9 Den dagen skall dina städer ligga lika övergivna som de städer som amoreerna och hiveerna övergav när israeliterna kom. Allt skall bli öde.
10 Du har glömt Gud, din räddning,inte tänkt på klippan, din tillflykt.Därför:du kan göra planteringar åt den ljuvlige,så frön till rankor åt den främmande,
11 du kan få plantorna att växa högasamma dag du sätter democh låta det du sårspira redan på morgonen —ändå slår skörden fel på plågans dag,ingen lindring finns för smärtan.
12 Vilket dån från tallösa folk,ett dån som när havet dånar!Vilket brus av folk,ett brus som när väldiga vatten brusar!
13 Men när Herren ryter mot dem,flyr de bort i fjärransom agnar jagade av vinden över bergen,som tisteldun i stormen.
14 På kvällen råder skräck,i gryningen är de borta.Detta blir plundrarnas lott,skövlarnas öde.