1 Herren skall förbarma sig över Jakob, på nytt utvälja Israel. Han skall låta folket bo på sin egen mark. Främlingarna som bor där skall sluta sig till dem och förena sig med Jakobs folk.
2 Folken skall föra dem tillbaka hem, och där, på Herrens mark, skall israeliterna göra dem till sin egendom, till slavar och slavinnor. Deras fångvaktare skall bli deras fångar, de skall bli herrar över sina förtryckare.
3 När Herren låter dig vila från din möda och oro och från den hårda slavtjänst du har tvingats till,
4 då skall du håna kungen av Babylonien med denna sång:Ack, det är slut med tyrannen,slut med hans vilda framfart!
5 Herren har brutit de gudlösas stavoch härskarnas spira,
6 den som i vrede slog folkenmed slag på slag,den som härskade över dem med grymhetoch skoningslöst förföljde dem.
7 Hela världen har fått rooch alla brister ut i jubel.
8 Också cypresserna gläds åt ditt ödeoch Libanons cedrar:»Nu när du ligger därkommer ingen hit för att fälla oss.«
9 Nere i dödsriket blir det rörelsenär man ser dig komma.Skuggorna väcks ur sin dvala,jordens härskare.Folkens alla kungarmåste resa sig från sina troner.
10 Alla hälsar de dig med dessa ord:»Nu har också du mist din kraftoch blivit som vi.
11 Ner till dödsriket störtade din ståtoch dina klingande harpor.Maskar blir din bädd,likmaskar ditt täcke.«
12 Ack, fallit har du från himlen,lysande stjärna, gryningens son,du har krossats mot jorden,du som betvingade folken.
13 Det var du som sade till dig själv:»Upp till himlen skall jag stiga.Ovan Guds stjärnorskall jag resa min tronoch ta säte på gudabergetlängst uppe i norr.
14 Jag skall stiga upp ovan molnen,jag skall bli som den Högste.«
15 Men ner till dödsriket störtas du,längst ner i avgrundens djup.
16 De som ser dig skärskådar dig,de granskar dig noga:»Är detta den man som skakade världenoch fick riken att vackla,
17 förvandlade jorden till ökenoch lade städer i ruiner,han som aldrig frigav sina fångar?
18 Folkens alla kungar ligger nu ärade,var och en i sitt vilorum,
19 men du ligger utslängd utan grav,ett vämjeligt kadaver,täckt av män som stupat för svärdet.De skall läggas i gravrum av sten,men du är ett lik som man trampar på,
20 du får inte vila i graven med de andra,ty du har förött ditt land och dödat ditt folk.Aldrig mer skall man nämnadenna onda ätt.«
21 Gör slaktbänken klar för hans söner,de skall straffas för fädernas synd.Aldrig skall de erövra världenoch fylla jorden med skräck.
22 Jag skall komma över dem, säger Herren Sebaot, och utplåna Babylons namn och folk för tid och evighet, säger Herren.
23 Jag skall göra staden till sumpmark, till en boplats för rördrom. Jag skall låta den försvinna i dyn, säger Herren Sebaot.
24 Herren Sebaot har svurit och sagt:Det jag har bestämt skall ske,det jag har beslutat skall fullbordas.
25 Assyrierna skall krossas i mitt land,på mina berg skall jag trampa ner dem.Då skall oket lyftas av mitt folk,bördan lyftas från deras axlar.
26 Detta är beslutet som drabbar hela världen,detta är den hand som är lyft mot alla folk.
27 Herren Sebaot har fattat beslutet,vem kan upphäva det?Han har lyft sin hand,vem kan hejda honom?
28 Det år då kung Achas dog kom detta budskap:
29 Gläd dig inte, Filisteen,över att staven som slog dig är bruten.Ty av ormens rot skall en kobra komma,den skall föda en flygande drake.
30 De fattiga skall finna bete på mina ängar,de svaga skall vila i trygghet.Men er skall han utrota genom svält,dräpa till sista man.
31 Klaga, port! Jämra dig, stad!Låt hoppet fara, Filisteen!Ty från norr kommer förtryckaren,ingen i hans uppbåd tar till flykten.
32 Vad skall man svara främlingarnas sändebud?»Sion är grundat av Herren,hans arma folk finner där sin tillflykt.«