1 Öknen och ödemarken skall jubla,det förtorkade landet glädjas och blomma.Som en äng med liljor
2 skall öknen blomma,den skall glädjas och fröjda sig.Libanons glans skall skänkas den,Karmels och Sharons härlighet,och folket får skåda Herrens glans,vår Guds härlighet.
3 Ge styrka åt kraftlösa armar,stadga åt skälvande knän!
4 Säg till de förskrämda:»Fatta mod, var inte rädda!Se, er Gud är här,hämnden kommer,Guds vedergällning.Han kommer själv för att rädda er.«
5 Då skall de blindas ögon öppnasoch de dövas öron höra.
6 Då skall den lame hoppa som en hjortoch den stumme brista ut i jubel.Vatten bryter fram i öknen,bäckar i ödemarken.
7 Förbränt land skall bli till sjö,törstande mark till källsprång.Där nu schakalerna ligger och vilarskall säv och papyrusgräs växa.
8 Där skall gå en banad väg,den skall kallas den heliga vägen.Ingen oren får beträda den.[---]
9 Där finns inga lejon,där kommer inga rovdjur.Men de återlösta vandrar där,
10 de som Herren friköpt vänder åter.De kommer till Sion med jubel,krönta med evig glädje.Fröjd och glädje följer dem,sorg och suckan flyr.