4 Då återstår bara att kröka rygg bland de fångnaeller att falla bland de dräpta.Ändå lade sig inte hans vrede,hans hand är alltjämt lyft.
5 Ve Assur, min vredes käpp,min rasande vredes piska!
6 Mot ett gudlöst folk sänder jag honom,mot dem som har väckt min vrede,för att han skall röva och plundraoch trampa ner dem som gatans modd.
7 Men han förstår det inte så,hans tanke är en annan.Vad han vill är att förhärjaoch att utplåna folk efter folk.
8 Han säger:»Är inte alla mina hövdingar kungar?
9 Det gick ju Kalno som Karkemish,Hamat som Arpad,Samaria som Damaskus.
10 Jag betvingade avgudarikena, och ändå var deras gudar förmer än Jerusalems och Samarias.