2 du stad full av rop och larm,du stad i glädjeyra?Dina fallna föll inte för svärd,de stupade inte i strid.
3 Alla dina furstar tog till flyktenundan den spända bågen,dina tappra kämpar flydde långt bort.
4 Därför säger jag:Låt mig vara,jag måste få gråta.Försök inte trösta mignär mitt folk går under.
5 Detta var Herren Gud Sebaots dag,en dag av skräck och tumult och förvirring.I Synernas dal bröts muren ner,på berget hördes rop och klagan.
6 Elams skyttar tog sina koger,krigarna från Kir grep sina sköldar.
7 Dina sköna dalarfylldes av vagnar och hästar.De ansatte stadens portar
8 och blottade Judas värn.Den dagen tänkte du barapå vapnen i Skogshuset.