4 Krälande i stoftet talar du då,dina ord är en viskning ur gruset.Spöklikt hörs din röst från jorden,ur gruset stönar du fram dina ord.
5 Stoft blir då hela din sturska hop,agnar i vinden hopen av våldsmän.Snabbt och plötsligt skall det ske:
6 Herren Sebaot skall själv gripa in mot stadenmed dunder och dån och larm,med piskande storm och förtärande eld.
7 Men som en dröm, en syn om natten,blir då hela den hop av folksom dragit i strid mot Ariel,alla belägringstorn och vallaroch de som gått till storms mot staden.
8 Som när den hungrige drömmer att han ätermen vaknar och känner att magen är tom,som när den törstige drömmer att han drickermen vaknar matt och med torr strupe,så skall det bli med hela den hop av folksom drog i strid mot Sions berg.
9 Förstummas av häpnad!Famla i blindo,druckna, fast inte av vin,raglande, fast inte av öl!
10 Herren har låtit er falla i dvala.Han har slutit era ögon— det gäller profeterna —och täckt över era huvuden— det gäller siarna.