26 Har du då inte hörtatt jag för länge sedan planlagt detta,skapat det i en fjärran urtid?Nu har jag låtit det komma:det blev din lott att förvandlabefästa städer till ruiner.
27 Invånarna stod där handfallna,förkrossade och uppgivna.De var som örter på marken,som den spirande grönskan,som gräset på takenunder den brännande östan.
28 Du må stå eller sitta,du må gå eller komma— jag vet vad du gör.
29 Du rasar mot mig,och jag märker ditt övermod.Därför skall jag sätta en krok i din näsaoch betsel i din munoch leda dig tillbaka samma väg du kom.
30 Och detta är det tecken du får: I år skall ni äta det självsådda och nästa år det som växer vilt. Men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt.
31 Den rest av Juda som räddas skall på nytt slå rot och bära frukt.
32 Ty en rest skall komma från Jerusalem, en skonad skara från Sions berg. Herren Sebaots lidelse skall utföra detta.