14 Länge har jag tigit,varit tyst och behärskat mig.Nu vrålar jag som en födande kvinna,flämtar, drar efter andan.
15 Jag förhärjar berg och höjder,allt som växer där skall torka bort.Floder förvandlar jag till torra fåror,jag låter sjöarna torka ut.
16 Jag skall leda de blinda på vägen,föra dem längs okända stigar.Mörkret framför dem gör jag till ljus,oländig mark blir jämn.Det jag nu har sagt skall jag göra,jag viker inte från det.
17 I djupaste skam tar de till flykten,de som förtröstar på gudabilderoch säger till beläten: »Ni är våra gudar.«
18 Ni döva, lyssna!Ni blinda, se!
19 Vem är blind om inte min tjänare,vem är så döv som budbäraren jag sänder?Vem är lika blind som min utsände,lika döv som Herrens tjänare?
20 Han ser mycket, men bryr sig inte om det,hans öron är öppna, men han lyssnar inte.