10 Det var du som torkade ut havet,vattnet i det stora djupet,du som gjorde havsbottnen till en väg,där de befriade kunde tåga fram.
11 De som Herren har friköpt vänder åter.De kommer till Sion med jubel,krönta med evig glädje.Fröjd och glädje följer dem,sorg och suckan flyr.
12 Jag, jag är den som tröstar er.Varför fruktar du människor,de dödliga, som är som gräset?
13 Varför glömmer du Herren, din skapare,han som har spänt upp himlenoch lagt jordens grund?Du lever i ständig skräckför förtryckarens vrede.Han står redo att förgöra dig,men vad blir det av förtryckarens vrede?
14 Snart skall den fjättrade befrias,han skall inte läggas i graven,och aldrig skall han sakna bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,som rör upp havet i dånande vågor,han vars namn är Herren Sebaot.
16 Jag lade mina ord i din munoch gömde dig under min skyddande hand,jag spände upp himlenoch lade jordens grund,jag sade till Sion: »Du är mitt folk.«