12 Jag, jag är den som tröstar er.Varför fruktar du människor,de dödliga, som är som gräset?
13 Varför glömmer du Herren, din skapare,han som har spänt upp himlenoch lagt jordens grund?Du lever i ständig skräckför förtryckarens vrede.Han står redo att förgöra dig,men vad blir det av förtryckarens vrede?
14 Snart skall den fjättrade befrias,han skall inte läggas i graven,och aldrig skall han sakna bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,som rör upp havet i dånande vågor,han vars namn är Herren Sebaot.
16 Jag lade mina ord i din munoch gömde dig under min skyddande hand,jag spände upp himlenoch lade jordens grund,jag sade till Sion: »Du är mitt folk.«
17 Vakna, vakna!Res dig, Jerusalem,du som ur Herrens handfått hans vredes bägare att dricka,du som måste tömma kalken i botten,bägaren som får dig att ragla.
18 Av alla de söner hon föttär det ingen som leder henne,av alla de söner hon fostratär det ingen som tar henne vid handen.