2 Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de.
3 Och de ropade till varandra:Helig, helig, heligär Herren Sebaot!Hela jorden är full av hans härlighet.
4 Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök.
5 Jag sade:Ve mig! Jag är förlorad,ty jag har orena läpparoch jag bor bland ett folk med orena läppar,och mina ögon har settKonungen, Herren Sebaot.
6 En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång.
7 Med det vidrörde han min mun och sade: »När detta vidrör dina läppar blir din skuld borttagen och din synd sonad.«
8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: »Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?« Jag svarade: »Jag, sänd mig!«