6 En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång.
7 Med det vidrörde han min mun och sade: »När detta vidrör dina läppar blir din skuld borttagen och din synd sonad.«
8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: »Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?« Jag svarade: »Jag, sänd mig!«
9 Då sade han:»Gå och säg till detta folk:’Ni skall höra men ingenting förstå,ni skall se men ingenting fatta.’
10 Förstocka detta folk,täpp till deras öron,täck för deras ögon,så att de ingenting ser,ingenting hör,ingenting förståroch inte vänder om och blir botade.«
11 Jag frågade: »Hur länge, Herre?« Han svarade:»Tills städerna ligger i ruineroch ingen bor i dem,tills husen står tommaoch åkrarna ligger övergivna.«
12 Herren skall föra människorna långt bort,och landet skall lämnas öde.